Tisdag 21 Juli
Den 17 juni fick jag veta att jag hade cancer det är bara en månad sedan och det känns som flera månader,
här har vi redan varit en vecka det går fort ,tänk om jag hade orkat göra allt hemma som jag brukar om ni visste och bara kunde förstå vad jag skulle önska att det inte var sant, att jag fick gå till mitt jobb som jag älskar, att jag hade min semester som var planerad och sen få återgå till att arbeta och se fram emot nästa års semseter, men nu blev det inte så den här sommaren, och som sagt jag kan inte göra någontin annat än att lita till läkarna här och i sunderbyn,men jag tror jag har haft tur med båda mina läkare.
Det kommer en nästa sommar då får jag ta igen min semester.Men jag ska inte klaga jag sa att jag och Roland skulle ta den här tiden i Umeå som en liten semester och det har vi gjort, eftersom strålningen går så fort så blir det mycket fritid, och vi har verkligen varit runt i Umeå och sett oss omkring, gått i affärer när jag har orkat, vilat, och ätit så vi fick vår lilla semester vecka och framförallt Roland har sluppit stå vid spisen en hel vecka det var han verkligen värd.
Imorgon kl 10.00 får jag sista strålningen sedan får vi åka hem,och så ska jag vila i två veckor och sedan tillbaka.
Vi ska stanna imorgon i Boden hos Camilla och äta middag vad gott med hemlagat vi börjar bli less på Björkens mat nu fast den har varit riktigt ätlig, Magdalena skulle oxå komma och äta, synd att Mattias inte kunde komma men han får barnen till Happaranda så vi får träffas senare det blir skoj.
Nu har jag träffat projekt sköterskan, så om en vecka ska jag göra skiktröntgen och magnetröntgen igen i Sunderbyn och om två veckor ska jag tillbaka till Umeå och då startar projektet med tabletter, och ca 4-6 veckor så är det dags för nya röntgen bara för att hålla koll att allt står rätt till och gör det inte det avbryts allt och cellgiftsbehandlingen sätts in, så nu är det att lita till alla läkare.
Har även frågat när dom ser resultat från strålningen, kanske om två månader nu blir det som brännskada och vätska som ska ut så det går inte utskilja på röntgen jag kommer att fortsätta vara trött i veckor eftersom det är så påfrestande med strålningen, och att jag blir tvärtrött och bara somnar är inte ovanligt, men kan vara pinsamt att somna framför folk men det får jag ta, dom får väl tycka jag är otrevlig som somnar.
Ikväll ska vi på Bilbingo några km härifrån så vi får göra någonting annat, det var dåliga vinster men det får gå det oxå vi tar väl desto flera då. Och imorgon kl 10.00 gör jag sista strålningen och sen åker vi hem, vad skönt det ska bli jag längtar hem till min säng och mitt kök och jag hoppas jag kan börja gå bättre och stå så jag kan börja laga mat så Roland får hjälp och slipper göra allt.
Ja nu har vi varit på den mest konstiga Bilbingo nära var vi men inte en bingo, när någon fick bingo kontrollerade dom bara bricknumret där spelar dom via en dator, så tacka vet jag hemma och spela bingo, nu ska vi börja packaihop inför imorgon det ska bli skönt att åka hem.
Hej Berit! Du kan definitivt lita på läkarna de är så duktiga. Visst är övrig personal jättegulliga. Jag frågade en gång hur de orkar med alla sjuka, ledsna och arga människor som kommer dit. Då sa en sköterska: Klarar jag inte av det här då har jag inget här att göra. Man är verkligen utlämnad när man är så sjuk, behöver hjälp med en massa saker. Vi tänker på dig och hoppas att allt går bra. J-C hälsar. Krya på dig och ta vara på stunden. Lev här och nu - är en ganska bra sak att tänka på. Du kanske förstår det bättre om ett tag när det värsta ligger bakom dig istället för som nu, framför dig. Ha det så bra det går och sköt om dig, mitt i allt elände. Hälsningar Birgitta
Tack så mycke för gratulationskortet jag fick på mailen. jag kommer inte änns själv ihåg när jag har namnsdag. men i morgon kommer jag faktiskt ihåg att jag har det för du fyller år :) Vi hörs senare:) Var försiktig.
Hej Berit.
Har nu hittat din bloggOch läst den med delvis tårar och en del skratt.Det är härligt att du ändå kan vara positiv i allt det jobbiga.Keep up the god spirit som man säger på english. Jag tycker det är fint att du vill dela med dig av dina upplevelser. både bra och dåliga sådana.På det viset slipper bl.annat vi andra gå och fundera och oroa oss över hur du har det. Det gör vi tillräckligt ändå.
När man nu läser och hör om allt du får få igenom.så får man liksom ett annat perskektiv på sina egna åldersrelaterde och futtiga krämpor.vilka man både kan ha kvar och leva med.
På jobbet är allt i stort sett som vanligt förutom att allihop tänker på dig.
Ser att ni har fullt upp med att se er omkring och hitta smultronställen och och sevärdheter. Du har säkert en hel del tips att komma med på ställen värd att besöka.
Ha nu det så bra som möjligt.så ses och hörs vi .om inte förr så när du är på banan igen.
Det är först i mörkret man kan se ljuset. Ord från en känd poet. eller hur det nu var.
kramar från Marit.
P.S Knutte hälsar. Han saknar dina kex eller om det var rån du brukar dela med honom på jobbet.
Vi längtar tills ni kommer hit i morgon. Då ska ni få avnjuta god mat och efterrätt. Mindra längtar efter morfar att busa med kan jag tänka mig. Nu har ni i alla fall påbörjat behandlingen och nu finns det alla möjligheter att du kommer att bli bättre snabbt. Du har som sagt mycket kvar framför dig men det är tur att du är som du är, du vet precis vad jag menar ;). Förstår hur himla hemskt och ledsamt det ska kännas att det blev så här efter att ha jobbat hårt och längtat efter semester...Livet är så konstigt och oförutsägbart. Om du visste hur mycket vi tänker varje dag på allt vi vill att du ska orka med framöver och allt som du ska fortsätta göra. Du måste bli frisk och det ska du bli. Och vi ska hjälpa dig så mycket vi kan!! Sen...ha inte dåligt samvete för att du inte kan stå vid spisen. Du har lagat såååå mycket mat och passat upp så många i alla år. Klart att du ska bli ompysslad när du inte orkar. Vi kommer snart hem till byn igen och lagar sushi åt dig :). Vi ses i morgon! Sov gott och kram från Camilla, Danne och Mindra
