beritledin

Att dagarna ska vara så långa blir tokig, och inte tala om nätterna när jag inte kan sova springer flera ggr per natt för att kissa, det är väl cortisonet som gör att vätskan ska ut. Det är så svällt runt metastaserna i huvudet så därför måste jag äta 18st cortison tabl morgon o kväll annars skulle jag inte stå ut med trycket. men de har sådana biverkningar med att bli svälld i ansiktet och magen, knäna föttern.men bättre det än trycket.Ska prata med Katja på MSN.

Vad kul att få prata med dej Katja.Och vilken fin hemsida du har till katterna hoppas försäljningen av kattungarna går bra.

Behöver alla att få skriva av mej ni kommer att bli så less mej alla ha ha

Dagen har varit som tidigare måste upp och röra mej, sitter vid datorn, och tack och lov att jag fick en ny bärbar dator av Roland, vad hade jag gjort utan den, blivit ännu tokigare.Nu är det han som blir less att jag sitter, nä skojar bara han är så förstående inte lätt att bli hemma man och måste passa upp mej,men jag vet att han gör det så gärna tack min äslade man för att du är du, utan dej vore det jobbigt. Nu ska vi laga mat.

På tisdag den 14 Juli åker vi till UMEÅ, onsdag börjar dom stråla i huvudet och jag hoppas att trycket ger sig fort för det är jobbigt att ständigt ha ett tryck man är yr konstig,händerna är så varma,kinderna  magen är svälld oxå, ser gravid ut.men det tar jag bara det blir  bättre, fötterna sväller det gäller att  inte ramla och bryta ngt nu händerna är bortdommnade däremellan så jag går så sakta och håller i mej hela tiden.Så nu är det bara att se tiden ann, och Roland följer så jag är inte ensam, sen har jag hela min underbara familj barn barnbarn och deras respektive vad gjorde vi utan dem som har stöttat oss hela tiden tänk dom som inte har anhöriga stackars dem. Detta ska vi klara på ett eller annat sätt jag får göra som alla säger ta fram min TJURIGHET och försöka vara positiv så gott det går jag vet att det kommer stunder när det positiva är långt borta då får ni påminna mej.Och min familj måste oxå orka med detta så nu får vi hjälpas åt alla och se frammåt och då vet vi, vi har då gjort allt och inte gett upp det måste vi. Nu ska jag sluta för idag jag tror detta blir bra med att få skriva av mej. Puss o kram Mamma

Fick åka hem doch nu börjar denna väntan har även varit på mamografin för att L-G ville utesluta att det var några jävlar där oxå, men dit har dom inte hunnit.ett positivt besked ialla fall.

KL 7.30 skulle jag vara i Sunderbyn för att ta prover inför undersökningen i lunga, oj vad jag gruvade mej för den undersökningen. Fick 10ml morfin för att slappna av tyckte själv att den inte tog men det tyckte min familj, nu hade även Mattias kommit oxå.Det var meningen L-G skulle göra den undersökningen, fick höra att det var Thomas som jag inte tyckte om men att han var duktig, det gjorde inte saken bättre. Men när jag kom ner så hade dom bytt det blev L-Gs fru Ann som utförde den och det var tur, hon förklarade allt vad som skulle hända och var mycket lugn och det behövdes verkligen. Fick bedöving i halsen i tröst i all bedrövelse slangen var tunnare än vid gastroskopin. Ryggläge och sen ner med slangen, det gick riktigt bra, men sen kom det värsta när dom var tvungen trycka ner bedövning för att kunna ta prover i lungan, känndes som man skulle kvävas,Ann lugnade och sa att jag måste andas,jäller att inte bli hysterisk för det var ju för min skull dom gjorde det, tror dom bedövade tre gånge, sen spolning och L-G kom oxå och tittade sen färdig gud så skönt. Men då fick jag inte svälja på ngr timmar det var till att spotta. L-G hade ordnat ett akut remiss på en lungbal punktion eftersom dom inte var säker på provet i  lungan räckte, och det var ju bra så slapp jag till baka ngn annan dag. Då var det dags för magnetröntgen i en timme ryggläge och inte få svälja paper o åter papper på magen tur att det är några minuter sen vila så jag fick spotta.Fickhörlurar med lugnande musik så jag slapp höra apparaten dåna.Längsta passen i magnetröntgen var fem minurer men det gick bra det oxå allt går när man måste.Kl 13.30 var det beställt tid på rönggen för lungbalpunktion, nu blev det bråttom med att ta prov om jag var lättblödig, ja ta prov på mej är ju inte lätt så där höll dom på att gå bet, en tjej fick blod sprang ner då var det för lite, upp igen lyckades nu och det tar en timme innan det var klart.Så dom fick ringa röntgen så dom väntade.Nu upp på röntgen och kolla var lungan låg, nu var det magläge som gällde, han sa att jag måste ligga helt stilla och jag hade ju nog svårt att spotta när jag inte fick svälja men det måste gå det oxå- Han bedövade och det kände jag inte sen tvär small det isidan och trodde att jag fick hur mycket slem,spott som hellst i halsen och ingen där försökte ropa och en ssk så jag frågade om det var klart så jag fick spotta ja svarade hon,och då kom det även blod och det är för att dom tog provet.Sen fick jag rulla över i min säng på rygg och ligga stilla i fyra timmar, sen kl 18.00 tillbaka till röntgen och kolla så det inte hade blivit en luftficka i lungan för då måste dom dränera men ibland ska man ju ha tur oxå det var ingen. Stannade öve natten på sjukan helt slut behövde nog vara själv oxå.Sen tycker jag det gick fort blev bara värre så därför kommer tankarna blir det så efter alla undersökningar sämre då kanske jag inte hade åkt in, men det vet jag att jag gjorde rätt men man har ju sina fundering.

Åker iväg till Boden, för att läggas in till måndag.
Då kommer Camilla på ring och hör om du hinner komma in måndag morgon och sov hos mej och det gick bra det var en berfrielse att slippa en natt på sjukan.

JAG TÄNKTE FÖRSÖKA SKRIVA AV MEJ LITE OM ALLT SOM HAR HÄNT

Gick på jobbet lite vingligt men inte värst, kände efter ett tag att det var inte riktigt som det skulle trycket i huvudet blev värre och vänster handen ville inte alls denna morgon. Ringer Roland och han kommer säger till Kristina att jag måste åka till akuten.

Och där fick jag komma in nästan direkt.
En lång läkare inte gammal kom och gjorde undersökningen fick ligga och dra vänsterbenet efter det andra kände själv att ngt var galet. vänster handen likadant. men att det var så illa kunde jag inte tro. Blev skiktröntgen och då ska man inte vara svårstucken, kärlet sprack all kontrastvätska ut i amen såg ut som en micelingubbe. nytt försök och nu gick det bätte- Skickade iväg Roland till storheden medans jag gjorde mina undersökningar, läkarbyte tillbaka till akuten,en kvinnlig läkaresom hette Annica kom funderade var min man var ville vänta att berätta men det ville inte jag, så då fick jag veta att två metastaser satt i huvudet därför detta tryck, sen ville hon berätta det när Roland var där, han kom och jag tog ut honom och sa det själv. Sen gick vi in tillsammans och fick höra jag skulle på lungröntgen och blev kvar över natten. Roland åkte hem sen, vi var alla i chock han skulle inte ens ha kört bil.Har nog aldrig haft så tokiga tankar som den natten.allt bara snurrade från att jobbat ett tag på morgonen till att veta det är cancer du har. trodde själv på ett virus.Ibland tänkte jag varför åkte jag då hade jag kanske mått bättre,men mit förstånd säger att jag kände nog själv att det var galet allt, när man inte får till det enklaste grej som jag kan göra i sömnen sätta en lyftmatta under en boende, vänder o vänder och vet hur den ska ligga men lägger den fel då är det nog dags att ge sig.Detta är den värsta dagen i mitt liv och även min familjs. Att livet kan ändras så fort.Från att vara ovetande till att få ett besked du har Cancer fy så jobbigt det var trodde dom pratade om någon annan.man har svårt att ta in vissa grejer, man hör men vill inte höra allt, vill inte heller fråga allt just då.Ganska ironiskt fyller år den 22 Juli i kräftans tecken, kräfta sa dom förr om Cancer , men jag är gränsfall till hör oxå lejonet ibland och dom är ledartyper så jag tar av den biten oxå.

Tisdag kväll jobbar känner att jag tar snesteg i korridoren, men inte värre än vanligt.

Hej ska berätta lite om mej själv

Heter Berit Ledin bor i en vacker by som heter Vuollerim ligger ca 4 mil söder om Jokkmokk, ca 9 mil innan man når Boden.

Jag föddes i Östersund,1956 bodde i Stugun tills jag var ett år då flyttade mamma o pappa till Messaure med Vattenfall.När jag skulle börja klass 1 så flyttade vi till Jokkmokk.När jag var 9år så fick jag en lillebror som heter Tony, då var jag stolt äntligen fick jag bli storasyster som andra var, älskade att hjälpa till och få byta blöjor och pyssla om honom, tills han blev större och bortskämd ha ha.
1972 i november träffades jag och Roland sedan dess har vi varit tillsammans, jag var 16år han var 18år.Det blir snart 37år de ni.

1976 föddes Mattias, 1978 kom Camilla och sedan 1989 vår sladdis Magdalena. Vi har tre underbara barnbarn.
Isolde 10år, Tor 6år och Mindra 2,5år.

1978 byggde vi vår villa som vi fortfarande bor i. Vi gifte oss 1989 som dom allra flesta gjorde då, passade på att döpa flickorna samtidigt dom var odöpta det var bara Mattias vi hade döpt när han var tre månader.Så i år firar vi tjugo årig bröllops dag 29 December.

Har ett underbart arbete på ett äldreboende som heter Bjärkagården här i Vuollerim, gick omvårdnadsprogrammet mellan 1993-1996 då tog jag studenten med mössa och allt. Trivs på jobbet så bra så mitt motto de sista 7åren har varit sluta känn efter och ta två Alvedon, ganska ironiskt idag.Har helt underbara arbetskamrater och just nu saknar jag att gå iväg till jobbet skulle kunna göra vad som hellst om allt vore som vanligt, men men. Dom hör av sig, kommer hit sms:ar och det värmer verkligen.
Min familj gör så gott de kan men dom måste få ha en vardag som dom brukar livet måste gå vidare och jag skulle aldrig kunna drömma om att dom ska sitta ner och bara gråta, det gör inte saken bättre. Så hela min familj gör som ni brukar under vardagarna så tror jag vi orkar med detta lättare. Tillåt er ha roligt och att skratta, det föröker jag o pappa.Igår fick att lite skäll av mej, så han sa nu börjar jag bli frisk he he. Nä nu ska jag koka kaffe