Tisdag 4 Augusti
Har inte lyckats sova så bra inatt, kanske jag jobbade på för mycket igår, dammsög och torkade alla golven tyckte själv jag tog det lugnt men jag har känt det i nacken i natt att det blev för mycket att titta upp o ner, Har sett på TV så då har jag lyckas sova säkert en timma. Men det går bra man sover sedan när man blir trött, man ska inte bara gnälla över när man inte kan sova man somnar när man blir tillräckligt trött så är det bara. Men jag har ju det rent o fint nu och det är så skönt.
Kl 8.00 åkte vi iväg till Umeå eftersom dom hade ringt ang. projektet jag skulle vara med i, för kl.15.00 så skulle jag på provtagning, Och resan dit gick jätte bra men detta med provtagning första sticket inget blod, andra, två rör sedan sprack kärlet ,sticka igen inget blod, fjärde sticket jiipi två rör sedan sprack kärlen, men hon gav sig. för kl.16.00 skulle jag träffa läkaren och då skulle provsvaren oxå vara klara.
KL.16.00 kom han Min läkare Tomas har semester så jag får träffa en som heter Markus nog var han bra men blev så nervös o skärrad, för mitt levervärde var inte bra så då passade jag inte in i profilen, dom hade även pratat med Norge om mitt lever värde han sjunka med om det var två ngt om det var enheter till idag så kanske jag kunde vara med i projektet men dom trodde inte det skulle gå så fort. så dom kände att dom hade nästan lurat ner oss men ingen visst ju svaret på mina världen. så nu skickas remiss till Sunderbyn så snart blir jag kallad där och så körs cellbehandlingen igång.
.
Så nu tror dom att det sitter även ngn metastas på levern, så går dagen kändes som när vi före midsommar fick veta om min cancer igår var vi tillbaka till ruta ett, så det var ingen ide att sova över så dom avbokade hotellet och vi åkte hem, var förbi Camilla kl,22.00 och fick oss en kopp kaffe, det var en hård och tung kväll och en jobbig resa hem många tankar som snurrar både för mej o Roland.
Jobbigt att berätta det för sina barn och samtidigt inte ljuga för det vill jag inte det blir inte bättre att undanhålla sanningen. och tungt att ringa till Jokkmokk för mamma väntade sig att jag skulle ringa sedan vi träffat läkaren och berätta hur det har gått, jag ringde och berättade att vi var på väg hem och varför, det är inte lätt att så bra som möjligt att förklara för henne,jag tycker verkligen synd om hon, pappa inte riktigt frisk och så var jag tvungen att komma med sämre prognos oxå..Jag och Roland blev uppe tror jag till kl. 03.00 vi var tvungen att gå igenom allt som varit denna konstiga dag. Sedan gick vi och sov.men som vanligt vaknar jag efter 2-3 timmar men det är helt ok..
Kl 8.00 åkte vi iväg till Umeå eftersom dom hade ringt ang. projektet jag skulle vara med i, för kl.15.00 så skulle jag på provtagning, Och resan dit gick jätte bra men detta med provtagning första sticket inget blod, andra, två rör sedan sprack kärlet ,sticka igen inget blod, fjärde sticket jiipi två rör sedan sprack kärlen, men hon gav sig. för kl.16.00 skulle jag träffa läkaren och då skulle provsvaren oxå vara klara.
KL.16.00 kom han Min läkare Tomas har semester så jag får träffa en som heter Markus nog var han bra men blev så nervös o skärrad, för mitt levervärde var inte bra så då passade jag inte in i profilen, dom hade även pratat med Norge om mitt lever värde han sjunka med om det var två ngt om det var enheter till idag så kanske jag kunde vara med i projektet men dom trodde inte det skulle gå så fort. så dom kände att dom hade nästan lurat ner oss men ingen visst ju svaret på mina världen. så nu skickas remiss till Sunderbyn så snart blir jag kallad där och så körs cellbehandlingen igång.
.
Så nu tror dom att det sitter även ngn metastas på levern, så går dagen kändes som när vi före midsommar fick veta om min cancer igår var vi tillbaka till ruta ett, så det var ingen ide att sova över så dom avbokade hotellet och vi åkte hem, var förbi Camilla kl,22.00 och fick oss en kopp kaffe, det var en hård och tung kväll och en jobbig resa hem många tankar som snurrar både för mej o Roland.
Jobbigt att berätta det för sina barn och samtidigt inte ljuga för det vill jag inte det blir inte bättre att undanhålla sanningen. och tungt att ringa till Jokkmokk för mamma väntade sig att jag skulle ringa sedan vi träffat läkaren och berätta hur det har gått, jag ringde och berättade att vi var på väg hem och varför, det är inte lätt att så bra som möjligt att förklara för henne,jag tycker verkligen synd om hon, pappa inte riktigt frisk och så var jag tvungen att komma med sämre prognos oxå..Jag och Roland blev uppe tror jag till kl. 03.00 vi var tvungen att gå igenom allt som varit denna konstiga dag. Sedan gick vi och sov.men som vanligt vaknar jag efter 2-3 timmar men det är helt ok..
Kommentarer
Trackback
